Pressröster

GULLBY-KARTEN

KORT FÖR ALLA TILLFÄLLEN

Till det yttre är Folke Gullbys konst verklighetpinspirerad men i hans säregna värld rör

sig också mystiska makter, som aldrig synes men som anas i interiörernas skugghörn.

Gullby är också en utomordentlig porträttör med en fin psykologisk blick.

Han behärskar fullkomligt den grafiska tekniken och hans blad tar till vara på

varje uns i teknisk behärskning av etsningen och torrnålen.

Hans studier av äldre grafiker, särskilt Rembrandt, har fördjupat hans konstnärliga

bildsyn på ett säreget sett och denna omsätter han huvudsakligen i bilder

från sin gård vid Åtvidaberg. Efter flera års uppehåll har han återkommit

med klassiska bilder med motiv från Italien.


Gunnar Lindqvist, Östgötakonst under 100 år, Östgöta Konstförening.

Folke Gullby växte upp i en miljö och i en föreställningsvärld, som man skulle trott

var långt mera förfluten, än den i själva verket är.

Det är barndomsmiljön och barndomens värld som är grogrunden för hans konst.

"Ja, jag kan säga, att allt jag gjort i konst är helt enkelt en självbiografisk analys,

det kan ibland vara av återblickande karaktär, dvs. ett sökande tillbaka till

barndomens sagolika upplevelser av den värld jag dagligen hade att vistas i",

har han förklarat i ett brev.


Som alla landsbygdens barn upplevde han naturen intensiv, intensivare än de flesta tack varse sin spelande fantasi och starka känslomässiga läggning. Han uppfattade natten antropomorft. Han urskilde olika karaktärer hos träden.

Det växte stolta träd, snälla träd, tungsinta träd men också koketta träd i hans barndoms skog.


Det fanns något med skogen som också var fängslande och mystiskt.

Att trollen och tomtarna bodde där och tog sitt rike i besittning,

när mörket föll, hade han hört och visste med sig att det var riktigt.


Sten Boethius, Folke Gullby mästergrafiker, Östgöta konstförening.

Gullbys bilder är som fint slipade diamanter, hela tiden skapade med en närvarande känsla.

Hans motiv var det närliggande, det han såg och trodde på.

Ja, även de troll som han återgav hade han mött.

Vid flera tillfällen far Rembrants namn genom mitt huvud när jag ser denna utställning,

kanske särskilt när jag tittar på trädåtergivningen och människorna.

Fast Gullby är mer perfekt, mer övertygande än sin store holländske föregångare.


"Som fint slipade diamanter" Sven Billström.

Recension i Östgöta Correspondenten 16.9.1988.